elijo

Scenario:
Jag träffar min pojkväns alla estetarkompisar.

Ellinors beteende:
Som en potatis.

Ajjemen, jag satt fastrotad i stolen, med ett skyddande, intetsägande skal som skärde bort mig från all möjlig komunikation och lika skitig kände jag mig, i jämförelse med alla dessa otroligt härliga, självsäkra och roliga människorna. För jag var en potatis.
Vadfan då för? Tänkte jag efteråt.

Det där är inte jag. Jag brukar ju också (försöka) vara rolig, skratta och älskar att träffa och prata med nya människor. Men inte då. Jag börjar ju närma mig en slutsats av questen "Vem är Ellinor Johansson, och igår var jag så långt ifrån den människan jag någonsin kan komma. Jag var inte mig själv. Precis som många andra jag känner. Och vad beror det här på då?
Osäkerhet. Man är osäker. Osäker på om man kommer bli omtyckt för den man verkligen är.
För nu i efterhand så vet jag exakt varför jag var en potatis istället för Ellinor. För att jag var rädd att om jag visade vem jag var, drog mina skämt och skrattade åt det som jag tyckte var roligt, så kanske de här coola människorna skulle tycka att jag var världens fjant. Så därför höll jag käften och log vänligt. I cirka 6 timmar.
Är jag en idiot!? blir då min följdfråga.

För det första, som att det skulle göra ett bättre intryck att sitta där som en padda som precis fått en påle inkörd i röven? "Shit vilken intressant människa!" tänkte de säkert när jag satt där och nickade instämmande för tusonde gången. Eller. Inte.
För det andra, det viktigaste, vad är jag rädd för?
Om jag ska vara rädd för att inte bli omtyckt hela livet, till vilken kostnad kommer det då bli? Om jag ska låtsas vara någonting jag inte är, eller inte visar någonting som är en del av mig, kommer jag verkligen vara lycklig då? Kommer det inte vara fruktansvärt jobbigt att leva i en lögn, att hålla tillbaka, att hitta på. Bara för att någon ska tycka om mig. Men till vilken nytta gör det om jag inte tycker om mig själv?

Osäkerhet kan dra dit pepparn växer. För det är inte jag, no more.  Alla som inte tycker om mig kan slänga sig i väggen!

Jag är Ellinor. Jag är okunnig, klantig och slötänkt. Men vem har sagt att inte det kan vara charmigt? hö hö


Men framförallt. Jag är i alla fall inte en jävla potatis :)


That's all folks!