"Sorry'rå morsan"
Jag har väl haft tur. Jag har aldrig behövt utstå någon direkt mobbning eller elaka kommentarer. Inte face to face i alla fall.
För detta är jag såklart tacksam. Men det finns annat som sårar.
I helgen kom svärmor min med åter ett värdefullt ordspråk, som jag däremot inte kommer ihåg exakt, men vars innebörd löd något i stil med: Bakom de roligaste skämten finns ett uns allvar.
Och det vet vi alla att det är sant, för hur mycket man än påpekar att "det var ju bara ett skämt" så vet ju alla att det ligger något bakom.
Och det är detta jag menar som kan såra...
På senare dar har jag flera gånger (än jag kan räkna på fingrarna) blivit kallad för "Morsa".
Det kan väl för andra vara ett roligt skämt, men nu har det kommit till en punkt då jag faktiskt blir riktigt ledsen av att höra det. Vilken 18-åring vill bli kallad för morsa liksom? Hur "skämtaktigt" det än är. Visst, jag vet ju också att jag kan vara väldigt "vuxen" av mig, ibland även tantig, när jag håller ordning på allt och alla och vad jag nu gör. Men det är liksom den jag är. Den jag alltid varit. Och vad är det som är fel med det egentligen? Varför ska jag alltid bli hånad i "smyg" för att jag sköter mitt liv ordentligt? Och ibland även andras. Jag gör ju det av omtanke.
Visst. Man ska ju inte ta sig själv på så stort allvar, och jag brukar inte ta åt mig av skämt på min bekostnad. Men i det här fallet har det att göra med att jag ofta känner mig väldigt utanför med människor i min ålder. Till exempel, Jag hatar att dansa på krogen 5 timmar i sträck (Om det inte är med Mirre), jag har inga högklackade skor, jag har bara haft sex med en och samma kille i hela mitt liv, jag har aldrig någonsin ägt ett märkesplagg, jag går och lägger mig innan 23.00 varje vardag, jag tycker att skolan är rolig, jag köper hellre saker till min lägenhet än kläder... Ni fattar?
Och när man redan har detta i åtanke, är det omöjligt att inte ta åt sig när man blir kallad för morsa för att man bara försökt göra något för att vara snäll.
Det kanske bara jag som är känslig, och kanske är allt det här bara larvigt. Men här får jag skriva precis vad jag vill, och det är precis såhär jag känner. Vare sig någon bryr sig eller inte.
För detta är jag såklart tacksam. Men det finns annat som sårar.
I helgen kom svärmor min med åter ett värdefullt ordspråk, som jag däremot inte kommer ihåg exakt, men vars innebörd löd något i stil med: Bakom de roligaste skämten finns ett uns allvar.
Och det vet vi alla att det är sant, för hur mycket man än påpekar att "det var ju bara ett skämt" så vet ju alla att det ligger något bakom.
Och det är detta jag menar som kan såra...
På senare dar har jag flera gånger (än jag kan räkna på fingrarna) blivit kallad för "Morsa".
Det kan väl för andra vara ett roligt skämt, men nu har det kommit till en punkt då jag faktiskt blir riktigt ledsen av att höra det. Vilken 18-åring vill bli kallad för morsa liksom? Hur "skämtaktigt" det än är. Visst, jag vet ju också att jag kan vara väldigt "vuxen" av mig, ibland även tantig, när jag håller ordning på allt och alla och vad jag nu gör. Men det är liksom den jag är. Den jag alltid varit. Och vad är det som är fel med det egentligen? Varför ska jag alltid bli hånad i "smyg" för att jag sköter mitt liv ordentligt? Och ibland även andras. Jag gör ju det av omtanke.
Visst. Man ska ju inte ta sig själv på så stort allvar, och jag brukar inte ta åt mig av skämt på min bekostnad. Men i det här fallet har det att göra med att jag ofta känner mig väldigt utanför med människor i min ålder. Till exempel, Jag hatar att dansa på krogen 5 timmar i sträck (Om det inte är med Mirre), jag har inga högklackade skor, jag har bara haft sex med en och samma kille i hela mitt liv, jag har aldrig någonsin ägt ett märkesplagg, jag går och lägger mig innan 23.00 varje vardag, jag tycker att skolan är rolig, jag köper hellre saker till min lägenhet än kläder... Ni fattar?
Och när man redan har detta i åtanke, är det omöjligt att inte ta åt sig när man blir kallad för morsa för att man bara försökt göra något för att vara snäll.
Det kanske bara jag som är känslig, och kanske är allt det här bara larvigt. Men här får jag skriva precis vad jag vill, och det är precis såhär jag känner. Vare sig någon bryr sig eller inte.
Andra advent
Glad Andra advent på er! =)
