elijo

Nu har jag ett sånt där självkänsla= noll- moment. Beror mest på att min andra körlektion inte riktigt gick så bra som jag ville. Sen så är inte jag den som är snäll mot mig själv direkt. Ibland kan jag tycka att jag är riktigt jäkla jobbig. Nästan så jag inte orkar med mig själv. För jag är en sån människa som ska kunna allt direkt, som vill kunna köra på körlektionen fastän att jag är där för att lära mig. Och när jag gör minsta lilla misstag så blir jag så arg för att jag "misslyckats".
Men det jobbigaste är inte det. Utan att det är att jag liksom har ett andra medvetande, eller vad man ska säga. För, om vi ska ta övningskörning som exempel, när jag sitter där o kör, så känner jag att jag börjar bli stressad när jag hamnar i en situation där jag inte varit förut, och jag säger till mig själv att jag måste andas, och lugna ner mig. Men gör jag det då? NEJ. Det är som att jag har en logisk hjärnhalva och en halva som är lika funktionell som en fiskmås ungefär. Och den där jäkla fiskmåsen vill liksom inte hålla käft och lyssna.

(Herregud vilket underbart bildspråk jag använder mig av. Kan ju inte finnas en enda sate bakom skärmen där hemma som inte fattar.) Hursom. Det är så jag fungerar, men de knasiga är ju att det inte riktigt... fungerar. Och nu ni, nu får ni kanske tänka till lite, för det fel jag gör, som jag skriver om här, jag gör i precis denna stund när jag knappar på dessa tagenter. För min fiskmås är riktigt besviken och mår inte alls bra. Medan min logik säger mig att, skärp till dig för fan, det är ju bara en körlektion. Så här kan du inte hålla på, dra upp dig nu!

Så. Några kloka ord önskas. Och om någon skulle kunna klura ut hur jag fungerar egentligen så får ni gärna lämna en kommentar. Eller ett nummer till psykolog, vad vet jag.