elijo

Nej jag är inte död. Men nu har jag äntligen besegrat denna jefla halsfluss. Har brustit ut i stora krokodiltårar flera gånger för att smärtan varit för outhärdlig. Sen kan man ju ställa frågan om det är jag som är mesig eller min hals som var helt fucked up. Men enligt min läkare hade jag all rätt att bli lite ledsen i ögat. (Lider med Movis som måste gå igenom detta flera gånger per år) Men nu har jag kekat penicilin några dagar så nu har det gått över. Så nu är jag människa igen, och det första jag ska göra är att städa lägenheten. Då min sambasambo också känt sig krasslig har saker bara lagts på hög och damm samlats i varenda hörn. Och det vet ni ju kära läsare, att jag mår rent ut sagt dåligt när det är så.
Sen ska jag träna, är fett med pepp nu kan jag säga!

Jobb på söndag och på måndag ska jag väl äntligen få börja i skolan. Har ju inte riktigt blivit av än. Saknar ju mina sagoprinsar!
 Förresten, är det bara jag som inte fattat att vi är treor än? Att vi är störst nu? Var ju inte längesen man stod där utanför skolan, helt ensam utan att känna en enda själ (I mitt fall alltså) och närapå att kissa i byxan av nervositet. Då hade jag bara lust att ge upp, skit it och åka hem till trygga Enköping igen. Men det gjorde jag inte, och nu står jag här idag, eller snarare sitter, halvligger kanske är närmare sanningen, och har bara mindre än ett år kvar. Helknasigt. Och det har ju faktiskt gått väldigt bra, måste man väl få säga. Men det brukar ju vara så, om man bara vågar ta det där steget, och ser att man klarar det, så mår man sjukt bra efter! Eller hur Sara? :)


That's all for now. Sköt om er!