Sov gott <3
Nu är du borta, älskade Farfar. Du har kämpat länge och överlevt mer än vad jag trodde var möjligt för en människa. Men nu orkade inte din kropp mer, och du fick stilla somna in. Jag vet att du har det bra nu, för nu kan du vara hos oss, utan smärtan och utan lidandet.
Trots detta har jag fällt många tårar idag, och känslan av att du inte längre kommer sitta i din fåtölj och röka nästa gång jag kommer hem är obeskrivlig och fruktansvärt overklig.
Men hur stor sorgen än är, så försöker jag se det ljusa. Nu får du ha det bra, du behöver inte kämpa längre, och gud vet att du har förtjänat din vila.
Jag tänker på när du skjutsade mig och Daniel på gräsklipparen, när du lät oss bada i vattenspridaren när det var varmt, och när vi gjorde barkbåtar som vi tävlade med i bäcken. Mina bästa barndomsminnen är dem när vi var ppe i torpet och du bjöd oss på så många roliga äventyr som jag aldrig kommer glömma. Din humor, som skänkt oss många skratt ända in in slutet, och ditt lugna sätt att se på livet är något som alltid kommer finnas med mig.
Fler tårar rullar nerför min kind varje gång jag minns, för det får mig att inse vilket tur jag haft som fick en farfar som du. Och du ska veta att jag alltid håller dig kär, och jag kommer alltid att sakna dig.
Just nu känns det tungt, och tårarna tycks inte ha något slut.
Men jag lovar dig Farfar, att jag inte ska sakna dig med sorg.
Jag ska sakna dig, på samma sätt som jag alltid kommer att minnas dig. Med ett leende.
Älskar dig <3
