Obalans

Hemma i Enköping. Skönt att få komma hem till min fristad, tryggheten, mitt hem. Det behövdes.
Jag är i lite obalans för tillfället. Känner att jag inte pallar med, orkar inte, vill inte. Vill ingenting alls för tillfället.
Vill bara lägga mig under täcket och få allt att försvinna.

Börjar få ont i magen med tanke på morgondagen. Det kommer bli jobbigt. Obeskrivligt jobbigt. Tiden sen förra torsdagen har väl gått an, för det har varit så mycket annat runt omkring, jag har inte haft tid att tänka. Men nu är det på riktigt. Nu kommer tankarna. Och imorgon ska vi ta farväl.

Frågan är om mina små barnsaxlar orkar allt det här... Men det är väl för egoistiskt att säga så. Det finns ju andra som har det värre.

...men det känns ganska tveksamt just nu.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0